Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Slipad av vågor

Jag går i strandkanten och letar glasbitar

De som fått sina vassa kanter slipade

Av vattnets ständiga rörelser

 

För på något vis påminner det om mig

All den smärta jag bär på i min själ

Har jag slipat trubbig med alla de tårar

Jag fäller när ingen ser mina känslor

 

Ju lenare glasbitar jag finner på min 

Vandring där vid vattenbrynets rand

Allt djupare smärta får de symbolisera

 

Ty någonstans inom mig vet jag ju att

Det är de vassa känslorna som betyder mest

Eftersom de ännu ej formats av min skam

Utan är bara känslor av smärta jag bär på

 

På samma sätt som de vassa glasbitarna

De som inte hunnit slipats till lena prismor

Skaver sönder min hud med sin nakenhet




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 163 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2018-08-20 18:58



Bookmark and Share


  Magica VIP
Berör.
2018-08-28

  Lars Hedlin
Vågorna rullar och slipar oss i känslosamma rullningar!
2018-08-26

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om skillnaden på vassa glasbitar och de som är slipade!
2018-08-22

  ULJO
Insiktsfullt framfört
2018-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP