Redan medlem?
Logga in
Slipad av vågorJag går i strandkanten och letar glasbitar De som fått sina vassa kanter slipade Av vattnets ständiga rörelser
För på något vis påminner det om mig All den smärta jag bär på i min själ Har jag slipat trubbig med alla de tårar Jag fäller när ingen ser mina känslor
Ju lenare glasbitar jag finner på min Vandring där vid vattenbrynets rand Allt djupare smärta får de symbolisera
Ty någonstans inom mig vet jag ju att Det är de vassa känslorna som betyder mest Eftersom de ännu ej formats av min skam Utan är bara känslor av smärta jag bär på
På samma sätt som de vassa glasbitarna De som inte hunnit slipats till lena prismor Skaver sönder min hud med sin nakenhet
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 163 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2018-08-20 18:58
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |