Mina tårar faller sakta ned på golvet där jag sitter
Hela kroppen skakar
Av alla hårda ord som haglat över mig

Surrar, upprepas, snurrar
Ord, ord som sårar och förtär mig
Alltid lika hårda mot en svag människa

Kan jag någonsin glömma?
Kan jag någonsin gå vidare?
Kan jag någonsin bli stark?

Jag reser mig upp
Livet måste gå vidare
Trots att jag inget hellre vill än att gråta

Jag går, står, pratar och lever
Inom mig rasar kriget vidare
Ett evig krig som aldrig verkar ta slut

Kan jag någonsin glömma?
Kan jag någonsin gå vidare?
Kan jag någonsin bli stark?

Alla dessa demoner som kommer på natten
Förvridna ansikten som ler
De vet att jag mår dåligt, ändå ler dem

Kroppen är trött, benen är tunga och orken är borta
Ändå måste jag stå, ändå måste jag gå och jag måste leva
Demonerna sover aldrig, inte jag heller, som i ett evigt mörker

Kan jag någonsin glömma?
Kan jag någonsin gå vidare?
Kan jag någonsin bli stark?

Jag stirrar i spegeln och ser mitt rödgråtna ansikte
Så ful, så svag och så trött
När ska jag orka, bli stark och kunna leva igen!?