Hösten kommer som en kurs i oljemåleri

äntligen redo att smeta in förtorkade löv

i min genomblöta fantasi

Hösten kommer som en stillsam parad av mysigaste lyktor

som försöker kika in mellan någons lampskärmar

hur hennes rum egentligen mår

Hösten kommer likt ett stycke ofärdigrepeterad teater

om ett par utfrusna i sina allt tjockare halsdukar

vi aldrig hann besöka förra året heller

Hösten kommer som övningar i någon vanlig sport

eller exotisk dans på tapeten eller vad hundra gubbar du vill

sålänge som bokningsbara platser finns

Hösten kommer som post av nödvändig sort

fram till oss just då vi helst skulle ha behövt

brev av kravlös kärlek från april

Hösten kommer som en försenad sommarafton

där vi kunde ha träffats närsomhelst över en flaska hjortronvin

om vi ej fortfarande måste sova på saken först

Hösten kommer likt ett skivalbum från sjuttiotalet

där svensk country har blandats med pianopop-rapsodier

tills bara bruset blev kvar, i väntan på nattradion

Hösten kommer som en obekant röst

som man likafullt tycker sig ha hört

i telefonluren för rysligt längesedan

Hösten kommer som en första lektion

i världsrymdens sista farväl av jordklotet

ett trots allt obevisat antagande

Hösten kommer som en ändlös följetong

i blott tio avsnitt som kommer handla om

vem som bäst besegrar hopplösheten