Dina fingrar smeker min vetskap
långsamt
Formas den av dina händer
Så som asfalt märks
av nakna fötter och sommarregn

Dina glasklara iris skvallrar
Om att krig väger
Tungt i ett barn famn
Avtrycken ärrades fast
På din näthinna, tidigt
Du var för liten
För att förstå att
Vissa saker inte ändras
Med tiden

Din tunga sjunger
Ut alla världens olyckor
Och du ler
När du säger att man ska
Glädjas åt det lilla
Och månen
Beundrar oss nog
Bakom dropparna som pryder
Ett regnslaget fönster,
Tusentals intryck som lever, stilla
Tiden bleknar

Genom tystnaden hör jag din bröstkorg vibrera
Hur kan du fånga världen i ett andetag?