träden
talar om döden som varit

sommaren som svepte över landet
med sin lie

räddaren i nöden, döden

en dag fann vi luft igen
sanktuarium av skallar

ihåliga där
luften gled in

som ormar


lämnar dödens sommar
bakom mig

en reset av organen
ett ömsande
av skinn

gamla minnen
trauman
skador som aldrig tycks läka


i träden
sjunger bladen

om hösten
svalkar dimman

när allting dör
vaknar jag igen

som på nytt
uppdaterad

fräsch

ny