Vi klandrar
så gärna
vår stjärna
där vi vandrar,
vi bröder,
med fötter som blöder
så ömma,
och måste så tömma
vår flaska
på vin som är grumlat.
Och när vi så tumlat
måste vi traska
åter och åter
och bli kastade ut
på vår väg utan slut
fast vi hulkar och gråter.


*
Dikten uppläst



Att beröra

LÄS -Poesi är tät-