Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Prövningar och arvssynd!

Kan man säga, att Gud ger mig dessa svåra prövningar för att han vet att jag är stark?

Och nu till en annan sak; Kan man säga, att Gud preparerar mig för livet, genom att säga till mig; Det här är ditt ansvar,

Eller ;
Ta ansvar!

Nu har jag förstått vad arvssynden är för något, inom kristen religion...
Mina föräldrar hade en svaghet...
(And so goes the story, om någon vill skriva en historia på det, ungefär som motsvarigheten i sagorna; Det var en gång... Och fastän Det var en gång, ofta åsyftas på en saga, så borde den likväl kunna tillämpas på verkligheten)
Mina föräldrars svaghet var att de aldrig lärde mig att ta ansvar.
Jag kan göra något åt det felet/svagheten, som jag känner ett så stort motstånd att göra (ta ansvar), och inte tillåta mig att föra denna svaghet vidare till nästa generation.
Säkert har jag svagheter, som jag inte känner till, eller gör jag det?
Hur jag än ställer frågan, så blir den hypotetisk, och kan inte besvaras, med det jag inte känner till, utan endast de svagheter som jag känner till. Frågan som sådan, är ganska dunkel; Hur svarar man på en sådan fråga?
Kanske med kristen tro, Jesus besvarar den åt mig.
Han har mål i mun.




Bunden vers av Mim
Läst 145 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-08-24 09:47



Bookmark and Share


  Sommarnattsljus
Intressant text, som inbjuder till diskussion. Sanningen (som jag ser det) är att ingen människa ser sig själv tydligt och klart. Därför har vi alla brister, som vi inte är medvetna om. Dessa brister kommer att skada andra (=synd) och oss själva på olika sätt. Det är där religionens Jesus kommer in. Han tog alla våra synder (brister/skulder) på sig, när han dog korsdöden. Därför är vi fria, det vill säga, vi får leva utan att tyngas av skuldens börda, i tacksamhet över att finnas till. Vårt gensvar... att göra vårt bästa, men ödmjukt inse att vi alltid kommer att förbli i behov av förlåtelsen. I oss själva är vi ofullkomliga, i Kristus är vi uppståndna. Därför tycker jag att berättelsen om kvinnan som varit otrogen, och som skulle stenas är så fin. Du kanske känner till att Jesus sa: "Den av er som är utan skuld (synd?) må kasta första stenen". Alla gick, den ena efter den andra. På samma sätt borde vi förstå, att de andras brister inte gör oss skuldfria. Förlåt varandra (och dig själv). Min egen "aha-upplevelse blev frasen: "Jag duger i befintligt skick". Vet att du är oändligt värdefull - i befintligt skick! Då behöver vi inte vara rädda för förändring. Vilket vi alltid annars är. Du duger som du är idag, och du kommer att duga efter att du har tagit steget mot förändringen. Då kan du dessutom känna stolthet och glädje över det du åstadkommit. Men ödmjukheten behöver vi alltid ha med oss. Utan den fortsätter vi att döma både oss själva och andra. Allt gott! :)
2018-08-24

  Poeten Salvador VIP
jag tror att man ska ta ansvar för det man har kontakt med
2018-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Mim