Jag sitter på tröskeln,

i vargtimmen,

och känner skogen växa.

Går ner på ängen,

omfamnas av älvor,

återvänder till morgonens dagg.

Tar första tåget,

trivs bäst när jag är på väg,

när rapsblommor blir,

till penseldrag.

Och jag försöker minnas,

vad du sa,

en gång för länge sedan,

då allt var möjligt.