Ibland kommer det när man minst anar. Som en skugga som hinner ifatt en, tar tag i en bakifrån och kramar ur en på alla känslor. Är så tacksam för tiden ute i Tararp... även om jag lämnade allt, finns naturen och dess omgivningar djupt i mitt hjärta.
Ett annat liv...
Minns då jag passerade nyutslagen bokskog med vitsippebacke Som stjärnorna planterat för att pryda dagen
Minns min önskan att få vara mitt i detta Glädjen och ivern Då vi förverkligade en dröm
Minns mina promenader i vinternattens kyla Med himlens änglars lyckoljus blinkande mot mej
Då fullmånen bjöd upp till långa skuggors dans Lyste upp min backe som ingen annanstans
Minns ljuva sommargryning med gräsdaggsvåta fötter Härlig soluppgång och ljumma sommarnätter
Minns vår stora grillplats Ni stod i ur och skur Älskade att elda Lillpojken och du
Jag minns det glittrade så vackert bakom träden Där ån rann fram så lugnt och fridfullt Bakom oss och skogsvägen
Svampskogen försåg oss med sitt rikaste förråd Och blåbär utan slut Strax intill vår husknut
Jag passerade mitt förflutna idag Mitt hjärta skälvde till Hoppade över att slag
Har inte fällt en tår förren nu men sörjer nått ändå En tid som flytt ej stilla står och nu har den flytt i några år
Låt gå för nostalgin som sköljer i mitt bröst En dag kanske jag återvänder Det får bli min klena tröst
Fri vers
av
Howlit
Läst 625 gånger Publicerad 2006-06-12 15:27
|
Nästa text
Föregående Howlit |