Låt oss gå ut du och jag
I landet mellan natt och dag
Där körsbärsblommor ännu gror
I fängelset där alla känslor bor
För himlen rör vid oss precis därvid
Och vi undrar om det än finns tid
- tid för längtan och att förundras
Över hur denna karga, grymma tundra
Kan vara så vacker i sin enslighet
när den avskyr ensamhet?
När allting är så bittert kallt, vart
finns den som drömmer allt?

Låt oss vandra då, genom många
klara nätter
Genom övergivna gatuslätter
Där kullerstenen andas tungt
- Och blodet är för evigt ungt
Och från den timme före nattens
dyning innan dagen sett sin gryning
Är vi ensamma du och jag,
I landet mellan natt och dag

Och låt oss vandra i all hast
Dit vi kan andas med den tröst
Att kärlek mognar snabbt som
höst - och att vi har hittat till en
plats

Där vi kan tveka du och jag
I landet mellan natt och dag
För hur vågar jag störa dina
läppars längtan då
Mörkret kallar våra kroppar så

Jag undrar till vem våra läppar
lyssnar
När universum flämtar i sin kalla
tystnad
För vi är lågan som brinner då
När himlen gråter på oss två
Och hur kan vi vara så
skräckslagna inatt
När vi bara lyder på våra
trummors lag
i landet mellan natt och dag?

Om du stänger dina ögon en stund
och stänger ute världen för en sekund
Så känns det inte som att någonting
förändras
För att även om allting försvinner då,
så kan ingen av oss förstå
Varför vi båda skakar så
Även när natten är för evigt varm
och solen målar fräknar på din arm

Så kan jag känna hur skräcken slår
sönder marken där jag står.

För att vi är rädda du och jag
I landet mellan natt och dag
Där skräcken är en trummas slag
I landet mellan du och jag
Dina gester gör mig svag
När du rör mig i landet mellan natt
Och dag
Vi tvekar på att somna du och jag
Rädda att inte vakna
I landet mellan natt och dag
I landet mellan natt och dag
Där vi drömmer du och jag