svävar en fjäril självlysande
spinnande solens ljus.

landar bland trädets fallna frukter
därpå vimlar lufthavet av vingar

stilla dag som en fjärils behag
den blå luften lyser av liv
små själar med vingar
daggens tårar skälver på strået
dagen lyfter försiktigt sina steg
dricker ur dimmornas kalkar
världen blir genomskinlig

liksom nåden blir den ny