Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hans perfektion är inte värt ditt senare lidande

Hans kropp, hans starka muskler och hans perfekta solbrända hy gav mig fjärilar i magen varje gång jag såg honom. Jag kunde inte slita bort min blick från honom, hans förtrollande sätt att vara gjorde att jag inte ville ha någon annan även fast vi aldrig hade pratat ens. Han var ju bara så perfekt varje gång vi stöttes på i skolans alla korridorer, han i hans stora kill gäng och jag i mitt lilla tjejgäng. Alla vi tjejer som hade gett honom titeln ”skolans snyggaste kille” som nu ekade längst med korridorernas väggar. En titel som egentligen var alldeles för klen för att kunna beskriva honom som det lyste om.

Att vi började skriva var en ren slump efter att jag råkade skjuta en fotboll på han under ena idrotts lektionen. Hur mycket vi än skratta åt det kunde jag aldrig ha misstänkt hur hårt han skulle såra mig. Att hans snygghet inte var så snygg på insidan, utan att något därinne hela tiden var ute efter mer...

Jag hade blivit synlig för honom och var inte längre bara en skugga längst skolans väggar. Vi chattade sent på kvällarna och när han började be om saker, be om bilder på mig själv var hans grep så hårt om mig att jag lydde hans minsta order. Jag vill inte säga nej för tänk om han skulle gå? Jag kunde inte riskera att förlora honom och återgå till skuggorna för han var alldeles för perfekt för att inte kämpa för.

Rykten började komma ut, mina bilder hade börjat spridits. Han hade gett ut allt, på skåpen kunde jag se hundratals bilder och höra hur alla skrattade och fnissade bakom min nu ihop krympta rygg. Han satt där i sitt gäng med telefonen framför sig och visade bild efter bild och meddelande efter meddelande. Jag sprang ut genom portarna och hela vägen hem med känslan av förödmjukelse och skam i hela kroppen och jag vägrade att gå tillbaka ditt. Alla visst vad hete nu, vem jag var och alla skulle lyssna på mr perfekt som hade i detta skedde fått mig att se ut som en person som kunde vara med allt och alla. Jag pallade inte trycket och tårarna rann längst med mina kinder medan jag hade rakbladen liggandes framför mig på badkarskanten som snart skulle färga badrumsgolvet rött.




Prosa (Kortnovell) av Emelie Johansson
Läst 239 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-08-27 04:49



Bookmark and Share


  Fulbergarn
Det var säkert han och hans flickvän vi mötte i motionsspåret i går. När jag sade hej så sa deras hud vov vov. Vår hund sa inget! Då blev Mr Perfekt vansinnig och vrålade åt sin hund och rykte i kopplet och sen slog han den över ryggen. Flickvännen tittade åt andra hållet som om hon skämdes. Hunden hade tydligen förnedrat sin Husse på nått vis.

Bra och lättläst berättelse och ibland undrar jag vad som hände sen med mobbarna. Tror inte särskilt många av dem kom nån vart efter skoltiden
2018-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Emelie Johansson
Emelie Johansson