Vi får alla det vi vill ha i slutet.

Vi får svaret på vad meningen med livet är.

Vårt hjärta får slå det sista slaget.
Vi får andas vårt sista andetag och vi får äntligen slappna av efter alla år av prövningar och utmaningar som vi har utsätts för.
Av oss själva eller av någon högre makt.

Huvudsaken är att vi nådde målet.
Några av oss går med vetskapen om att vi kommer leva vidare och lämna ett avtryck i form av
ett liv,
ett barn,
en stor upptäckt, en revolutionerande sak som kommer att hamna i historian.

Trots min obotliga kärlek till alkohol och den lätta vägen till ’’denial’’ så kan jag se vägen till ’’redemption’’ för mig också.
Den har varit och kommer att vara förbannat jävla svår och full med hinder.

Men om man jämför och ser tillbaka ungefär 13 år så finns jag faktiskt och än så länge så vinner livet över döden.

Men inget kommer någonsin att ändra det faktum att jag kommer att le på min dödsbädd.
För jag tog mig igenom ett liv som fick mig att snubbla fler gånger än jag kan räkna.

Men jag tar med mig erfarenheter och misstag ner i min grav.
Om jag under min livstid skaffade barn och familj så lever mitt arv vidare på ett sätt.

Så till slut.

Vila I Frid Flisan.