Det är morgon
I parken står en man
och spelar saxofon
Höstens milda solstänk
speglar sig
i den blanka metallen
Och kring hans nötta skor
rör sig löven förhäxat

Jag inser nu
att dina ögon
redan vet allt om smärta

Kom!
Ta min hand
och låt oss springa
som barn
genom drivor av löv
Vill se dig skratta igen

Tonerna sluter mina ögon
och saxofonen
borrar sig genom mitt blod
Sprider värme
Håll mina händer!
Vill känna dina läppar
snudda vid min nacke
Som jazzen
rör vid min själ

Tillsammans
kan vi färdas
närmare solen