En misstänksam man

 

 

Mina kinder har 

fåror där tårar

har runnit

 

Mina händer är

knutna,

redo till strid

 

Min rygg är böjd 

efter allt smygande

 

Mina ögon flackar,

rädd för kontakter

 

Min misstänksamhet 

växer dag för dag 

 

Isspikar i själen 

 

En långsam resa

med tillslutna fönster 

 

Utan behag

Fri vers (Fri form) av Viksten
Läst 494 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2018-08-30 01:28

Författaren Viksten gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

Bodingen Huga, inget lyckligt leverne här inte 2018-08-30

ej medlem längre Ryser igenkännande 2018-08-30

Elisabeth Nilsson Så mycket smärta i varje ord! Måtte ditt liv ändra riktning och smärtan svalna. 2018-08-30

WyS Livet lär! Genomskådandet smärtar när dimman lättar! 2018-08-30

Kungskobran Endast att bli munk eller eremit återstår 2018-08-30

Boneyfrank Livets erfarenheter präglar och sätter spår. Man blir luttrad och kanske lite färgad (negativt) med åren...det hör till! 2018-08-30

Niliboy Javisst, så kan det vara. De har inte upptäckt bönen ännu! 2018-08-30

Öknens Ros Ett tillstånd präglat av osäkerhet över tillvaron. 2018-08-30

Lottie Ålhed Väl skildrat sinnestillstånd 2018-08-30

ej medlem längre Om Dina händer är knutna för strid, behöver Du inte smyga med hukande rygg. Stolthet och styrka har Du och tid, för att göra tillvarons plats trygg 2018-08-30

Valter Örn Visst är det viktigt att vara kritisk för att inte gå på allt tokigt; men när det har gått över till att bli en fobi då är det inte längre friskt. Bra skaldat om ett sinnestillstånd som satt fåror i själen 1 2018-08-30