Poetens religiösa och politiska slutdebatt
att tycka är en sak
att säga är en annan
sprids som löpeld
när åsikt nekas
förädlade ord binder samman tyckandet
där mångfalden ständigt omfamnas
tills mörkret faller och drabbar
då är ensamheten som vackrast
är alltid fysiskt närmre mig än andra
min smärta är alltid mer närvarande än andras
min sorg är större än alla andra
och min åsikt viktigare
kastar vi tillräckligt många stenar
kommer någon att träffa just dig
sen är hycklandet ifatt intelligensen
vi är av den rättfärdigande sorten
den som ser mångfaldens fel och
minoritetens rätt
trots att vi räknar mängden på den som ska ha makt
vi kan skilja på rätt och fel, så länge den följer
den tro vi enskilt äger
vi kan skilja på vitt och svart, så länge
vi själva får hålla i färgerna
samhällets dysfunktionella status har existerat
sedan människan utropades som jordens härskare
naturen fick ta ett långt steg bakåt
och religionen fick ersätta allt som inte kunde förklaras
vi kommer alltid att vara vår egen fiende
och när vi glömmer det
utropar vi någon som inte delar vår åsikt.