Höstlöv i mitt hjärta virvlar. Allt du funderar över försöker jag tyda i din hemlighetsfulla aura. Men allt jag finner är oceaner av tid som splittrar oss och för oss längre från varandra. I dina rådjursögon ser jag stormens blixtar som lagt sig.
I en bädd av flamingons mjuka dun. Jag ler och det gör även stjärnorna, då vi tätt omslingrande somnar med de drömmar som finns bevarade i spådamens kristallkula av bergskristall. Vill du vara min vän? Vill du vara min darling? Vill du vara min för evigt? Jag gör vad som helst. Bara jag får göra det med dig. Våga inte vända mig ryggen nu. Då vill jag få tillbaka mitt hjärta av krossade drömmar. Ugglan spejar över oss, sveper med sina vingar över våran trasiga relation då vi älska passionerat medans regnet smattrar på fönstertaket. Och jag njuter, njuter att du nu tillhör mig och inte henne. Du vet. Hon som gjorde sugmärken på din hals, lämnade läppstift på din skjorta och lämnade parfymdoft av henne. Men hon är besegrad av gudinnan. Och gudinnan. Det är jag.