gråtoner glider sig in över landskapet och jag gnuggar mig i ögonen när jag ser att månen inte rullar över bergen och undrar över om solen alls skall gå upp den nästa dag och under täcket svettas jag sen rädd att jag skall vakna till en rasdemokrats svada av lögner och förträngningar vilka skulle hamna i sängen som hala ormar omslingrande min hals och då skulle jag förlora talet och inte tro på morgonen om gryningen ändå skulle komma till sist