Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I´m slipping...like all the time.


Aldrig rätt.

 

Med ett alldeles för ostadigt och snurrigt humör ställer jag mig mot den enda skylten som står uppe med hjälp av en betongsten. För annars skulle jag välta den på en millesekund, inget kan få mig att stå stadigt, inte alla människor som granskar mig, inte väktarna som går sitt vanliga varv runt slussen.

 

En arm runt en.
Du vet.
Över axeln och handen som landar på armen,
Ska inte det vara ett sätt att säga att man hör ihop?
Att ''det här är den personen jag är med.''

Och ''jag vill ha dig, bara dig.'' Ska ju vara så väldigt speciellt.

Ett samtal som avslöjar alla dina hemligheter och innersta rädslor.
En joint som ni delar på i en tyst överenskommelse om att det aldrig kommer att föras vidare till någon annan.

Ett löfte om att det är bara för inatt och aldrig mer blir så oändligt högt en augustinatt.
Och en ånger som skriker att allt var ett misstag.
Och så så fel....
Har aldrig varit ljusare än klockan tre på natten.
Mitt i stan.

Och allt verkar så jävla självklart i en dimma av vin och dåliga beslut.

 




Fri vers (Fri form) av Flisan VIP
Läst 164 gånger och applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2018-09-01 00:23



Bookmark and Share


  Nitwitoddment VIP
Jag får rysningar. Allt det där som inte sägs är så tydligt och smärtsamt. Och tempot är helt rätt.
2018-09-17

  Livet1 VIP
Smärta!
2018-09-11

  Ida Wi
Jag tog mig friheten... https://soundcloud.com/ida-wikstr-m/farden
2018-09-10

  Peter Stjerngrim VIP
Kram
2018-09-02
  > Nästa text
< Föregående

Flisan
Flisan VIP