Droppar av tomrum träffar
detaljer som sluts av ohörbara skrik,
stenen skulle nå botten
om det hade existerat

dagar då stjärnljus lyser starkare än solen
och stenbocken på himlen
stoppar flykten från andra sidan

rädd att vinden inte längre blåser
och att stilleståndet är det tecken jag fruktat
likgiltighet får aldrig vinna kampen om
vad som ska hanteras som väsentligt

du behöver inte älska mig
eller fånga mitt fall.
inte ens rädda

det räcker med att du ser.