Idag ska Edelweiss ta en promenad. Han vickar på masoniten, det regnar, va bra tänker han. Skönt att slippa solen och människorna. Han kokar ett ägg på spisen. i skåpet har han några kaffefilter. En oboyburk med Gevalia. knäckebröd och så tuggummi förstås, att fukta med saliv och fästa upp masoniten för fönstren med. Dom inhandlar han alltid när han går sin kvällsrunda ner mot skogen där den lilla kiosken står. Han knackar sönder skalet med teskeden, saltar lite och äter. Han funderar vilken väg han ska ta där ute, Han vickar på masoniten. Ute öser regnet ner. Han hör knappt smattret mot fönsterrutan och viker tillbaka masoniten och trycker till det hårt, lägger äggskalet invid den spruckna vasen på fönsterkarmen. Växten, en natt och dag, böjer sej mot masoniten som för att försöka nå fram, nå ut. Nå efter vatten i sin törst. Edelweiss förstår läget och bär den till kranen. vrider på kranen och låter vattnet fukta blommans jord, utanför fylls gatan med pölar. Edelweiss står länge tyst och inser snart att dagen är till ända. Slår på radion och vrider antennen för att lyssna till väderrapporten. Kattegatt nordlig vind 2 till tio grader. Öregrund tilltagande med spridda skurar mot natten. Han sätter sig vid köksbordet, längtar efter att resa. kanske bygga en båt. Han börjar att rita på masoniten för fönstret. En tvåmastad niometers. Han tittar på den länge och gillar sin nya utsikt.