Hon slet en blodigel från hans hals och kysste det röda märket med sina tårar.
Han log.
"Jag söker något", sa han. "Något som vänder upp och ned på begreppen. Så att himlen skrattar och kittlar mina fötter. Något att sväva på över de smala och sovande floderna. Ut till det öppna, vilda och vrålande havet - som Buddy Guy´s version av Fever".
"Inga begränsningar. Inga konventionella fotspår. Något som får en att födas på nytt".
Hon nickade och allvaret var i hennes ögon. Som var gröna. Som elden.
"Vill känna elden under mina fötter - som Majakovskij!"vrålade han. Och sen, som om han precis kommit på det. "Ja, jag söker något".
"Du har funnit det", kysste hon honom.
Han skrattade och tog boken som hon höll i sina händer. Och försvann.