jag önskar att jag hade
mer att säga
ord som kunde reparera
det jag redan sagt

det blir bara högar
tovor av detta överflöd
så lite av värde
inget att hålla i
inget som hjälper

och jag är livrädd för tystnaden
den är ett hav av ovisshet
tången som flyter i land
tårarna som flyter ut
vågor av oro

jag minns henne som kammade
mitt hår om kvällen
flätade det inför natten
det minns jag, men inte hur det var att orka

numera har jag trötthet och brist på omsorg
min skam och min likgiltighet ligger i krig
jag tror ingen av dem vinner
historien ska skrivas av de uppgivna och förtvivlade
innan allt upprepar sig
eller