Fahrenheit 451 står fortfarande kvar i bokhyllan. Ingen har varit här och bränt den - inte ens några brandsoldater, som i den välskruvat vrängda berättelsen. Så på dag 4 ikväll väljer jag Ray Bradburys science fiction bland de böcker som betytt mest i mitt liv. Även fast Truffauts filmatisering säkert färgat intrycket ännu tydligare.... Att inneha tryckta skrifter, eller än värre läsa dem, blir i dessa tv-tittares samhälle ungefär motsvarande att hänfalla åt droger i vårat, kanske bedriva suspekt läkekonst, eller snarast som att umgås med åskådningar som ligger klart utanför åsiktskorridoren här. Som respons på bok-förbudet föds en alternativ sekt eller vad vi skall kalla det.... Själva Fahrenheit 451 har väl emellertid aldrig ansetts vara någon farlig skrift, utan mest hyllats såvitt jag vet - vilket möjligtvis gör dess befrielseinriktade essens en smula mindre trovärdig än eljest skulle varit fallet? I övrigt sägs Bradbury ha sagt sig bruka skriva fantasy, omväxlande med skräck. Gubben hann hitta på massa kända och okända noveller, mer eller mindre samlade, som också legat till grund för stora filmer eller dykt upp i mindre magasin. Har en retroaktiv samling med 100 stories på amerikanska, som tragiskt nog förblivit nästan helt oöppnad.