jag vaknar i en mild atmosfär 
vaggas av glömskans stilla dyningar
som ett foster ovetande

den första ångestvågen sköljer in över mig
det är morgon
och så börjar gnagandet igen

jag minns en kvinna som kallade ångesten för Han
Han som kom på besök
- Han kom i morse, brukade hon säga
hon kände Honom så väl

nu har Han tuggat hål i drömmens milda väggar
och släppt in obarmhärtigt dagsljus
jag går sönder igen
bara när jag sover har jag frid