Som
Det stora Alvaret.

Lugnade ner hans
Känslor


Där han stod invid
En stenmur med

Fjolårets skrumpna
Björnbär

Och lövskogsängar
Bakom sig

Och såg ut över de vida
karga Kalkstens ängarna

Med tusenden
Blomstrande
Orkidéer

Och mindes sin ungdom
När de fastnat i en snödriva
Inuti en sommardäcks bil

Och började gå med sandaler
på,klockan fem på morgonen
mitt i en våldsam fåk

Då det knappt såg handen
Framför sig i snöslasket

Det var andra tider nu
Han var gammal och

Lärkorna drillade för
Fullt i den strålande
Återfödandets tidevarv

Som om ingenting hänt
Eller förändrats

Den försåtliga känsla
som alltför sällan brukade
leta sig in tankevärlden

Som en annan sällsynt
Underskönt doftande

Fjäril med drogade
vingar i Persian svart

Och glimmrade guld sprudlande
Förgätmigej blå strimmor

Att förglömma tidsspannet
Mellan då och nu. ..

Bara det naket förflutna

Inbakat i det pågående
Skeendet som den

Naturligaste sak i världen