Med självutlämnande och öppenhjärtliga rader av prosa, sätter jag pennan på pränt, med en ganska liberal och anspråkslös författarstil. Jag komponerar lättfattlig ordkonst, med okonventionella och innerliga skrivtecken.

Förnimmelser åskådliggörs av privat karaktär, med särpräglat komponerad lidelse, av denna sinnliga, frimodiga och ej tillgjorda effektsökare.

Mitt vokabulär är inte särskilt elokvent utformat, när jag lättar på trycket inom mig. Jag gestaltar ogenerat och med emotionella ordlydelser min ganska avvikande uppväxt och levnadshistoria, som utan att på något sätt egentligen är abnorm med mina upplevelser och skildringar, men som jag hoppas skall ge betraktaren ett patos.

Jag är blott en solitär och allena kvinna, som okonstlat ger utlopp för sin alienation, sin känsla av utanförskap. Jag använder intrikata stavelser i mina ordsamlingar, där jag oplatoniskt återger mina excentriska livshändelser. Jag är inte särskilt asketisk i mina utagerande texter. 

Det finns inget hinder eller tabu att författa rader med kättjefull och liderlig innebörd. Jag är väldigt chosefri av mig, och den koncentriska omvärlden uppfattar mig relativt ofta med på förhand bestämda uppfattningar, då jag inte passar in i normen av normalitet.

När man som mig anses vara originell och udda ("många" säger så om mig), och kanske kufisk, i förhållande till min ålder och mitt kön, uppstår en situation av ofrivillig åsidosatthet, då jag i stor utsträckning blir utelämnad från gemenskap av icke liberala personer. Deras skeva inställning och föreställning om mig  i fördomarnas land är för mig främmande. Jantelagen är inte min närmaste vän.

Kvinnan i mig är passionerad, innerlig, uppriktig, sinnlig, rättfram, och exhibitionistisk i sin framtoning, när hon intimt skildrar sin självbiografi för er kära läsare. Jag är naturlig av mig i mitt beteende, och jag är absolut ingen posör, trots min exhibitionism, som glimrar med min utstrålning och aura.

Bilden: Jag utklädd på Halloween 2014