Synkoperade andetag och en fot som stampar i takt
jag praktiskt taget skriker ut toner genom en gitarrhals i lönn
Sångaren väller ur sig allt jag velat säga men aldrig har sagt
och min bror spelar trummor så högt att det väcker ur djupaste sömn

Jag glömmer bort en refräng, spelar en takt för mycket
men det får mig ändå inte att känna mig värdelös
Jag sugs med i musiken, hela mitt väsen rycker
och vi spelar tjugo refränger extra istället, i ett helhjärtat ös