blev överraskad när vännen jag gav en blomma i hand nyligen då glömskan tappat bort hennes födelsedag och ringde på dörren med en ros i hand. den förut självgående pigga kvinnan var så dålig att hon klamrade sig fast vid en rollator! på frågan vad som hänt fick jag veta hon inte tål värme. de flesta som har RA blir pigga som nötkärnor av värme/många åker till värmen för få vara frisk under vintern/ men ett fåtal behöver kyla. hon är en av dem. sommaren hade näst intill knäckt henne. hon berättade när det blir svalare blir hon bättre men det kommer att ta tid.
mobilen ringde tidigt i dag före tio och hon undrade om jag ville komma och hälsa på.
- orkar du det då? jag visste jag hade tid nu efter valet. mina fötter var ordentligt runda efter allt spring. men ett fotbad är perfetto för ömma tår.

insåg när jag styrde bilen hemåt igen efter besöket att hennes humor grannar och hennes hund Lennart betyder mycket för henne.
hon fick mig att skratta så tårarna rann när hon med glimten i ögat berättade : hennes platteve hade gått sönder åskan slog ned och hon har nu en pytte som jag först trodde var en uppslagen HP som stod på soffbordet.
hon erkände att hon inte kan somna utan ljudet från en TV en timer stänger av den. märkligt en annan vän somnar med hörlurar vid öronen och maken också. med möda avslöjade jag inte mina tankar. historien förtäljer att hon flyttar den lilla teven från vardagsrummet till sovrummet varje kväll på rollatorn
och nu hände det sig så att hon haft en räktårta på sin födelsedag som hon bjöd gästerna på och fick en bit över. hon lade till kvällen biten på en tallrik och tänkte sitta bekvämt på sängen och kolla in ett program hon följde och avnjuta den sista biten tårta. hon ställde tallriken ifrån sig på sängen böjde sig fram och justerade teveantennen och stack stickkontakten i dosan och satte sig därpå på sängen
ovanpå räktårtsbiten !

tänk ändå vad humor betyder mycket - vi skrattade så tårarna rann. skrattårarna är de bästa de gör gott inombords.

dessutom var det extra roligt att se att glädjen spricker fram ändå trots det inskränkta liv hon tvingas föra tills hon blir bättre och att hon mår bra. en vänlig granne kom med hennes jycke Lennart de hade varit ute på en långrunda tillsammans med grannens vinthund.

solen sprack fram bland gråmolnen när jag körde hem och såg solen spegla sig i det vårgröna gräshavet som rörde sig under vindarnas svepande kam genom håret.


du kommer väl ihåg skrattårarna klokuggla ?