Lövteatern
En rosengud i en frusen trädgårdDin injudande pose uppmanar mig till tystnad Leo Rummet injuder till storstämmor och krönta mongram av ditt skimmer Allt jag finner är porträtt av stenhus ödeläggning av min värdighet med ett praktskott in i hjärtat
Nu svävar jag elegant, sepia bläcket är inte längre vått. Jag har rest mig Rosatonad skall jag samspela från min upplysta despoti Jag är för avancerad och förmycket av en skarphet med vitterhet Jag blickar ut med framtidsutsikter, så mycket att göra, så lite tid så mycket att uppfylla, symbol laddat skall jag lära mig lövteatern
Står vi emot tidens nötning och din bistra vinter Din karga höst med välbevarade hemligheter Varför? Förtroligt älskar hon den fångne cupido Vad döljer du? Magnolia axlar dina förljugna riddarspel Du är i varje inslag av mig, avståndet i ljustid växer Bländad ryggar jag igenom din sidendamast
Lystra, jag skall vila påklädd i hjärter Sejour Le Passion T En beundransvärd sångfågel utanför sin bur Du öppnade den min älskade ....ändå sitter jag kvar...
i vetskap om att snart är det jakt.
|
Nästa text
Föregående Songbird |