jag håller i dig
ömt
så oerhört rädd att tappa
förlora och vandra vilse i en själ
som jag inte kan värdera

jag greppar tag
håller ensamt, luktar och känner
att mitt liv slocknar när jag
inte längre har

gränsen mellan besatt och älska är tunnare än molekylen
där fruktan är min enda fiende

håller dig ömt
så försiktigt
och balanserat

att du går sönder