liksom jorden skördar regnet
samlar vi skörden i våra hjärtan
vem bär dem till källan
om inte vi törstande
tills vi lärt vår mun
klinga som silverklockor till gagn
vår inre glädje och harmoni
trots maktfullkomlighetens åker
där korpar häckar i de tomma ladorna
för de ser aldrig utsattheten
vår kropp formas
till ett tempel en byggnad där svalor
bygger sina bon
där ljuset aldrig slocknar
trots nattfåglarnas besök

döda den flammande lågan