Jag plockar rosorna innan de förgås i stormen
en akt av längtans och kärleksnormen
jag sett glädje av mottagarnas lycka
en blidande lycka av doften.

Om orden är blott de samma som igår
är det bättre vad jag förstår
ack om det än är en naturensform som förgår
vassa taggar som ger blödande sår.

Livet går vidare tills andan är slut
mina barn är ej av kyssar formade
likt rosor vid en knut som stack ut
när det stormade
mina dikter är mina enda barn.