Någon tänker på mig
det är liksom min tur
Karma gör sin grej
gör moll till dur
När det är mest kris
och det känns negativt
Hjälpande hand ger en bris
och allt löser sig positivt
Är tacksam för er alla
som sträcker ut er hand
Vet inte hur jag skulle palla
utan snälla vänskapsband

I min ohälsa jag ibland skäller
är frustrerad och blir impulsiv
Menar ju inget illa när jag gnäller
är mitt i misären depressiv
Ser inget annat val än att skriva
då ensamheten mig förtär
Armod och byråkrati mig riva
och Jantelagen talar om att jag inget är
Går ner mig i djupa tankar
blir svart och i känslosvall
Näthatet ger sin del när det bankar
och att leva med ohälsa är inte ball

Tack till alla er som bryr sig
ni har verkligen ett gott hjärta
Jag glömmer inte vad ni gör för mig
i mina mörkaste stunder av smärta
När jag skriver i texter om ensamhet
är det inte er jag beskriver
Men ensamhet ger dysterhet
och där och då ångesten river
Jag är som jag är
är tacksam för respekten
Det finns goda i nätets sfär
som bidrar till armodskollekten

(text skriven 13 september 2016)