Han brukar ha koll på vad som finns i kylskåp och skafferi, men inte denna morgon. Han har ingen aning varför det skulle vara så just idag, efter en lugn vecka på universitetet och endast ett par öl igår kväll. Inget av det han trodde att han hade hemma fanns, däremot hittade han en del skumma burkar med chutney, soja och någon slags pesto. Han fick kväljningar redan innan han tittade på bäst-före-datumen. Det finns ingen återvändo, suckar han tyst för sig själv, det är bara att knalla iväg till närbutiken.

Han står där i köket endast iklädd sina slappt hängande modekalsonger. När han själv gör samma konstaterande stoppar han högra handen innanför lindningen och tar ett skönt tag om paketet. Han njuter en stund, men han tar sig samman och går till sovrummet. Kläderna som ligger i en hög på golvet får duga en dag till. Plagg för plagg klär han på sig och sist men inte minst hans omistliga läderbälte. Fortfarande oförstående till att han inte har den kontroll som han brukar går han till hallen, där han tar på sig kängorna och plockar med sig sin ipod och lämnar lägenheten.

Precis när entrédörren slår igen bakom hans rygg stannar han upp och blir stående stilla. Han plockar upp sin ipod ur sina slackerjeans. Han är i princip oförmögen att förflytta sig någon längre sträcka utan musik i öronen. Nu har han satt hörlurarna på plats och ut ur dem och in i hans hjärna strömmar Winnerbäcks senaste. Fan, tänker han, Winnerbäck borde ju ha vunnit varenda titel vid galan senast. Trots hans dyrkan av artisten så är hans naturliga gångtakt inte i takt med Winnerbäcks musik. Han blir oerhört störd över detta sitt eget tillkortakommande.

Han får svårt att koncentrera sig på sin tänkta inköpslista som även denna dag var klar till ungefär åttio procent när han klev ut ur lägenheten. De sista tjugo procenten brukade han vanliga dagar lösa på väg till affären, men nu känner han sig alltför stressad och osäker på vad som håller på att hända. Snart är han framme vid affären men listan är inte klar, vilket får honom att drabbas av panik. Vad skall jag ta mig till, tänker han. Han bestämmer sig för att gå en omväg.