den fraktala

strandlinjen och dina manikyrerade

tånaglar avtecknades

mot gräset

men

det var sent om hösten

och vårsolen svepte redan leende in

genom foajen lättfotad

i sin gulblommiga

sommar

stass

det var jag som fixade belysningen

med olika färgfilter

och

laserkanonen

tony hade riggat upp kulisserna

och make synkade

vinylerna

det blev en teknohajpad version av

Harold Pinters laddade dialog mellan Devlin

och Rebecca

”Ashes to Ashes”

vi transcenderar klassisk dramatik med elektronik

och gör tragedierna mer

dansanta

i morgon gör vi en nytolkning

av Becket

malone dör och inte ens han var närvarande

spelar det någon roll

vem som spelade

malone

inte var det väl

jag?