SömnfotografenVålnader, gengångar eller andar har aldrig varit något som jag har trott på tills för några dagar sedan. Jag kan börja med att berätta om att jag lever själv utan djur mitt ute i ingenstans i ett väldigt gammalt hus som hade sina skavanker. Trappor som knarra, vinden som fick fönstren att skramla och golvplankor som levde sitt egna liv. Men inget som egentligen störde mig utan jag hade det ganska bra här och som varje morgon gick jag igenom mina meddelande på telefonen och kollade vad alla vänner hade lagt ut på sociala medier från gårdagen. Men för några dagar sedan så var något fel, massa meddelanden från kompisar som hade skrivit allt från "vem har tagit kortet?", "har du skaffat en rumskompis eller något?". Jag fattade ingenting tills jag gick in på instagrams färgglada app. Där, mitt i flödet fanns en bild på mig sovandes och den var publicerad mitt i natten.
Prosa
(Kortnovell)
av
Emelie Johansson
Läst 260 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2018-09-13 22:17
|
Nästa text
Föregående Emelie Johansson
Senast publicerade
Monster existerar i alla former och skepnader Utanförskap till vilket pris? Min smärta var hans monsters törst Inge ger samma känsla som den vi älskade mest av allt I kontrakt med helvetet Kärleken till honom rev ner mina murar Jag kommer aldrig släppa dig, bara det monster du gömmer Lilla flickan som inte passade in i skolans perfekta normer Se alla |