Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sömnfotografen

Vålnader, gengångar eller andar har aldrig varit något som jag har trott på tills för några dagar sedan. Jag kan börja med att berätta om att jag lever själv utan djur mitt ute i ingenstans i ett väldigt gammalt hus som hade sina skavanker. Trappor som knarra, vinden som fick fönstren att skramla och golvplankor som levde sitt egna liv. Men inget som egentligen störde mig utan jag hade det ganska bra här och som varje morgon gick jag igenom mina meddelande på telefonen och kollade vad alla vänner hade lagt ut på sociala medier från gårdagen. Men för några dagar sedan så var något fel, massa meddelanden från kompisar som hade skrivit allt från "vem har tagit kortet?", "har du skaffat en rumskompis eller något?". Jag fattade ingenting tills jag gick in på instagrams färgglada app. Där, mitt i flödet fanns en bild på mig sovandes och den var publicerad mitt i natten.

Mina normala morgonrutiner var denna morgonen helt borta, istället fick jag samtal efter samtal från mina vänner om den nu uppmärksammade sovbilden. Jag hade ingen förklaring till hur den hade tagits eller av vem, inget tecken på inbrott fanns eller att någon hade försökt tagit sig in i huset. Vem personen än var så kommer den nog inte tillbaka.

Morgonen därefter så vaknade jag ytligare en gång med massor av meddelande frågandes vem det är som tar bilderna och varför jag inte berättade vem denna osynliga person var. Mitt i flödet fanns nu ytligare en bild på mig sovandes men denna gång var bilden tagen närmare. Ingen text utan bara en bild som jag ännu en gång inte förstod hur den kommit dit, ännu mindre vem som hade tagit den.

Innan jag somnade denna kväll lade jag telefonen i vardagsrummet med batteriet gömt i en låda som var låst med en nyckel som nu låg under min madrass. Men jag vaknade ytligare en morgon av flera undrande meddelande om vem som tog de skumma, nattliga bilderna. Jag förstod inte hur ytligare en ny bild hade laddats upp ännu närmare mig än dem andra två med texten "Smart lösning men funkade den?". Jag var rädd nu, skräckslagen kanske var mer det rätta ordet, detta var nu tredje natten i rad men ingen fanns i närheten.

Nätterna gick och varje morgon fanns där på instagam mitt i flödet en bild på mig sovandes som jag hade lagt ut mitt i natten, alltid samma klockslag. Jag skulle bara aldrig få veta att bilderna var från den natten jag dog.

Jag vaknar varje morgon även fast jag aldrig har somnat.




Prosa (Kortnovell) av Emelie Johansson
Läst 260 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-09-13 22:17



Bookmark and Share


  Johan Strömstedt
Välskriven och spännande text. Vilken inledning till en deckare.
2018-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Emelie Johansson
Emelie Johansson