När du mötte henne...

smakade hennes läppar vattenmelon,

hennes anda var fri och lycklig,

hennes hjärta öppet och friskt

hennes ögon var mystiska och nyfikna

När du lämnade henne...

smakade hennes läppar av tårar

hennes anda var förkrossad,

hennes hjärta brustet, omringad av ett stängsel av stål,

och hennes ögon...

inte mystiska och nyfikna längre...

utan istället så rå med smärta och förtvivlan att du aldrig kommer att glömma bort henne,

Glömma bort vad du gjorde mot henne.