Du står där på perrongen och ser ut över rälsen

Medan tågen passerar ett efter ett 

Du ser men utan att se då dina tankar finns på annat håll

Och om det råkar närma sig någon du går några steg

För just ikväll är det ensamheten du behöver

Tankarna rusar i ditt huvud så du måste blunda ibland

Tårarna i dina ögon döljer du noga för omgivningen

Det beslut som håller på att fattas inom dig gör så ont

Att du knappt orkar med dig själv för stunden

Rädslan och en stark önskan slåss i ditt inre

Men är det modet eller fegheten som skall vinna ikväll

Och vad är vad kommer du på dig med att tänka

Sedan vänder du dig om och går mor utgången

Men modet svek eller om det nu var fegheten

Ty du väljer att gå ut i den mörka natten

Stryker med handen bort några tårar

De faller tätare nu då beslutet är taget

Med sänkt huvud du sakta går hemåt

En trasig själ som försvinner i nattens mörker