Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Slutstriden


Medan våra vänner Pelle och Cecilia idkade ett obekymrat vildmarks-liv i de stora skogarna, hände naturligtvis saker även i den lilla sjö- och stapelstaden vid vårdkaseberget.

Då skogsbyn låg i radioskugga och dess enda tidning var Kvälls-stunden (vars långkörare "Svenska dragspelsprofiler" nu var uppe i över 500 avsnitt) var det dock endast brottstycken, som nådde dem.

Och det var inga roliga saker, de fick höra:

Telekiosken hade brunnit ned.

Troligtvis hade branden uppstått av naturliga orsaker, för rökte gjorde de väl, de där turkarna? Det lokala partiet passade ändå på att varna för utländska ligor och kräva hårdare tag.

Kerstin Svensson får en tegelsten kastad genom köksfönstret.

Jetzt fängt es wieder an, suckar en bekymrad Max Zimmermann och Jessica, som gått med i partiet, uppmanar sin mor att göra slut med gubben, något som hon naturligtvis inte går med på.

Men rent har det blivit på gatorna, och sällan eller aldrig störs torgfriden av mobilsamtal. Klotter är förbjudet, och i stället för produktreklam fylls affischtavlorna av vackra oljetryck - en idé, som stadens nytillsatte kommunikatör säger sig ha fått i ett gammalt nr av Kalle Anka.

Den psykiska miljön har också blivit mycket bättre. Endast positiva nyheter och glad musik tillåts i media, och biblioteket rensas på allt utom populärvetenskap och feelgoodlitteratur.

Björn Klumpfot är salig, då hembygdsföreningen har fått obegränsade anslag. Och kan ni tro - ett år efter branden står en ny kiosk på plats - en exakt kopia av 1897 års original.

Finns det egentligen någon anledning att klaga?

Ja, det tycker vi, och vi uppmanar dig att följa den spännande forsränningen på

SLUTSTRIDEN.




Prosa av Sorunda-Pelle VIP
Läst 22 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-14 23:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sorunda-Pelle
Sorunda-Pelle VIP

Mina favoriter
Det andra namnet