Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Omen hade varit

 

Det hade hunnit bli skymning innan han hann fram till gläntan. Chauffören var en skitstövel och en parasit, fnös han, som hade ljugit för honom. Det var inga två kilometer från vägskylten och dit, snarare tjugotvå, muttrade han för sig själv och ställde ner portföljen med en duns i det gulnade gräset.
     Han reste lätt. Det var i stort sett kläderna han bar och den svarta portföljen, hans ständige följeslagare. Den vita linnekostymen var klanderfri, vit och slät, och skvallrade inte om ett liv på resande fot. Det var flera månader sedan han gett sig av och ibland hade han tänkt, att resan bara tycktes bli längre för varje dag som gick.

    Han slog sig ner i gläntan och la portföljen under huvudet. En tanke om att testköra utrustningen flög in och lika snabbt ut ur hans tankar. Cellerna behöver mer solljus, konstaterade han, jag hinner inte mer idag. Så lät han ögonen vila. Trädkronorna som ramade in hans synfält lämnade en blå cirkel i mitten, vars nyans alltmer djupnade. I morgon, tänkte han, i morgon ska jag ta fram instrumenten. En sista gång ska jag rigga upp alltihop efter konstens alla regler om det så blir det sista jag gör.
     Enligt hans beräkningar hade han äntligen kommit fram. Det här var platsen för hans födelse. Nu skulle han bara bevisa att han verkligen existerade.

(ur Den trettonde vagnen)




Prosa (Roman) av Nisi VIP
Läst 28 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-14 23:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nisi VIP