Vid den ljumma vattnen gläntan

där den vilda näckros finns

Sätter jag mig ner för att tänka

på sådant som jag minns

Vid denna tankens meditation

känner jag plötsligt för att gråta

Allt det vackra blir suddigt

och mina kinder blir våta

Varför tänker jag på sådant

som jag inte vill minnas

Som varför min själ blev så

trasig att jag inte längre ville finnas

Men räds ej min vän ifall mina tårar

skulle vara av allvarlig art

Nej för till skillnad ifrån då

så tänker jag numera klart