Det regnar idag, molntårar som knackar
på fönsterbrädans blåmålade yta
Lite som för att säga; får vi komma in
och kramas med dina? Du behöver inte känna dig ensam
vi kan bära dina brustna vingar. Låta dem bli ett
med våra bröder och systrar

och jag öppnade fönstret på vid gavel
skrek kinden fri i vinden
tillät mina skurar att förenas med regnet
Kanske de landar i jorden, begravda i dvala
väntandes på vår
för att en dag kunna växa och bli

en sällsamt vacker blomma