Vad gör det för dig när du ligger
i jord
Att allt du rört blivit till guld?
När allting du varit står ristat i
graverade ord
Och du givit det du hade i skuld?
För vad har du för nytta av bragder
och ära
När du inte längre kan dricka
Skönheten för vilken du dina sorger
kan bära
Och dina ögon ej mer kan blicka?

Säg mig vad saknar du nu min
älskade vän?
Saknar du alls någonting nu?
Mina steg vittnar om att jag
saknar dig än
För marken jag går på är slagen itu
Av sorger och smärta känner du
inte mer
Men du levde aldrig ändå
För vad gör torkade tårar när du
ej längre ser
Att sorgerna kommer och går?

För hur ger det mig någon trygghet
och tröst
Att sorgerna ej längre finns?
För hur stillar det trumman i mitt
upproriska bröst
Då det än finns stunder jag minns?
Jag frågar dig för att jag vet ingen
annan än dig
Som kan ge mina frågor ett svar
Men jag förstår inte alls hur det här
hjälper mig
När inget av dig längre finns kvar

Gör det någon skillnad att jag
skriker i natten?
Eller sårar jag enbart min hals?
För mina känslor är likt djupt
stormiga vatten
Oberäkneliga likt en orolig vals
Jag kämpar mot krafter som bär
mina vapen
Som kände mig så väl redan då
Innan jag föll ner i de bråddjupa
gapen
Som visar mig det jag ej kunnat nå

För jag är blott en främling på en
ogästvänlig planet
Som inte vet hur gesterna mår
Hur långt sträcker sig vidden för min
rådande blindhet
Då jag inte ser hur vägarna går?
Är jag en vandrare på väg till min
slutliga dom
Eller är jag en värld som söker igen?
När jag känner jordbävningen så är
jag än from
För än vill jag bara skapa ett hem