När du drivs bortom vad som kan uthärdas,
pressad bortom varje smärtgräns,
stressad långt förbi vad som kan tolereras,
du blir tvingad till att lägga in en högre växel
bara för att överleva, och den stressen kan betyda
att ett sådant tillstånd leder till bisarra uttryck.
Inom konsten händer det att fattiga och utsatta konstnärer
drivna till förtvivlan av umbäranden och lidanden
blir extremt personliga, excentriska och svåra
i sin kreativitet och överdrivna självutgjutelse,
som Rembrandt och van Gogh, som Beethoven och Schubert,
som då transcenderar gränsen för det möjliga
i sin förtvivlans hybris; men det är ej hybris,
det är bara oundviklighetens högre växel
som nödvändigt måste ersätta begränsningar och handikapp
med viljans makt och andlighetens högre strävan,
och det finns ej någon högre makt än den kombinationen.