Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En sinande fors

Forsen sinar
blottar slam och sten.
Sången gråter
i bakgrunden.

Hösten har stannat
och vintern ska aldrig komma.
Utan vintern ingen sommar
och ingen vårsol.

Björkarna släpper sina blad.
Flyttfåglarna har lämnat mig
för alltid
den här gången.
Gräset har upphört att växa.
Blommorna är döda
och getingbona tomma.

Sången snyftar och gråter.

Bland slammet
och stenarna
rinner
en svag ådra
av det renaste vatten.

En ådra
som snart ska sluta rinna.
Hösten har vunnit
det sista slaget
och hoppet var vatten
i en fors.




Fri vers av P-E-H
Läst 180 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2018-09-18 20:05



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
En vemodig melodi...vi får hoppas att forsen fylls med nytt vatten...
2018-09-26

  Respons VIP
Nutidsnära naturdikter som berör.
2018-09-19

  Maj-Lis VIP
Både vackert ocg vemodigt
2018-09-19

  ULJO VIP
Fin höstlyrik. Roligt att se dig igen, var länge sedan
2018-09-19
  > Nästa text
< Föregående

P-E-H
P-E-H