Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Metropolförhålnad



Jag föll igenom himlens hål
mot Via Dolorosa
men mötte markers metropol
och kände blodet blåsa,
här kränger inget krucifix
igenom ryggens revben,
här flyktar fjärran floden Styx
i förorenad Rhengren,
här hänger ingen Jesus Krist,
här skall vi skaparn slopa
men allt vår tro utarmad mist
uppstiger i Europa.

För faderlös min tingbest föll
ned grundstensgrindars stänger
men inga ting min hand omhöll
vem krusar när jag kränger?
Här är vår varg i fåraulls
förargade små fäder
som pulsar genom benens puls
i floden Styx hamnstäder,
hon är en hynda utan hopp
och han en hund för närsvek
och kränger de ihop i kropp
så kallas det för kärlek.

Så låt mig falla ner igen -
allt längre ner och ner
jag vill ej vara man bland män
i sveken som jag ser,
så låt mig nå det lägre hål
som kännes som essens
långt bortom mänsklig metropol
av delad dekadens.












Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 137 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-09-18 21:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP