den stod stundom i brand

när det skedde med mig

det ofrånkomliga

men mest var världen

vacker

allt det som juvligt var

att höra se och känna

sedna glömde jag

och så överlevde jag

sorlet från en forsande bäck

väckte mig stilla

vinden smekte mig

godnatt

solen fyllde mig med

livsuppgifter

sedan kom allt det

vackra till mig

långt bort kunde jag höra

fågelsången 

alldeles nära

ett hjärta bulta

det var mitt

...

skärselden

gick jag genom

detta vackra jag glömt

var nödvändigt att glömma

då ... ...

allt medan skönheten

tog andan ur mig

av sorg

visste jag

att en dag

skall allt det

bli mitt

som

skuggorna

tagit

ifrån mig

jag skulle ta det in i mig

göra detta till mitt vackra

och våga ta djupa andetag

spegla mig i ro i vattenytan

lyfta blicken mot solen igen

och gå naken i regnet

utan att vara rädd 

... 

sedan kom verkligheten

den innehöll kärleken

vittnade om ömheten

sjöng mig hel åter igen

...

och sedan

kom 

detta

...

ljuset återvände

mörkret flydde

dagen kom

jag skapade

mig själv

tog plats

i det nya

vackra

som jag själv

inom mig

hade blivit

...

sedan

slog

jag

ut i

blom

...