jag färdas i sakta mak

genom land av aningar

luften fuktas av dofter

som svalkar och löses upp

den mättade timman

rymmer nötskrikans  varning

ut över myren och vidare

stegen sviktar stigen

med skymningen landar daggen

och dagens tårar

i gräset för en natt

jag dröjer där så länge