Vi hade en gång en utopi
och den var bra, den var sann.
I kungariket rådde fred, rådde välstånd, rådde jämvikt.
Alla riken avundades den lycka som var vår.

Men så kom de då, förändringens vindar.
Såsom de alltid gör.

De som hade mer ville ha mer
och de som hade mindre ville ha mer.
In släpptes mörka tankar,
och känslor av maktlöshet.
Väg banades för skattmästaren,
att ta mindre från de rika
och mindre från de fattiga.
Att spendera mer på de rika
och mindre på de fattiga.
Jämvikten brast.
För om inga pengar finns
kan man inga förmåner ge.
Och kan man inga förmåner ge,
då räcker inte pengar till
för de fattiga.
Utopin brast,
såsom det ligger i dess natur.

Några år in i framtiden
som numera är lite grå,
men ännu inte mörk,
ännu inte kall.
Samlas mörka moln för
att skapa uppror,
för att så split.
En syndabock måste hittas,
ett kungarike destabiliseras,
för att bana väg för kaoset.
Trollen de samlar sin här,
för att leda en attack
mot kungariket.
De mässar i kör:
Rädslan måste råda,
huvuden måste rulla.
Använd alla medel,
lögnen är er bästa vän.

I kungariket, där vardagen
är lite grå,
men ännu inte svart.
Där tänker man först
att kunskapen ska
övervinna rädslan.
Tidigare erfarenheter
borde lysa starkt nog
för att på egen hand bekämpa
alla troll.
I vissa kretsar skakar man på huvudet
åt de mindre upplysta
och tänker att,
de är för svaga för att vinna mark,
man lämnar tanken därhän och
kallar den absurd.
I andra kretsar börjar man vakna och
kämpa emot,
sprida ljusets och jämviktens budskap
för att motverka mörkret.

Man samlades till val
och kampen syntes vara en kamp
mellan gott och ont.
En kamp mellan förnuft
och troll.
Efter valdagen samlades man för att granska resultatet.
Ett resultat där man undkom
mörkret denna gång.
Det synes dock som att trollens mörker spridit
sig i många led,
kaoset härskar
och
trollens här
växer sig allt starkare
år för år.
Deras enda uppgift att så split.

Hur denna saga ska sluta,
vet nog ännu ingen.
Inget slut är skrivet,
inget är hugget i sten.
Vad vi med säkerhet har lärt oss
är att pennan är starkare än svärdet.
Ordens makt är starkare
än något kärnvapen.
Medel att böja sanning finns och utnyttjas
och det är upp till oss
att sprida sanningen
och kämpa vidare för
den värld vi vill ha.